Vaggeryd Muay Thai & Boxing

DE OLIKA PASSEN:

Thaiboxning (Muay Thai) är en kampsport där i stort sett alla slag och sparkar är tillåtna. Ben, fötter, knän, händer och armar används i olika slag, spark och kasttekniker. Det är en tuff träning där mycket styrka och kondition tränas.

Fungerar som ett utmärkt självförsvarssystem.

Thaiboxning nybörjare:

Grundläggande slag, sparkar och clinch. Mittsar och handskar används.

Thaiboxning avancerad:

Mer tekniker och kombinationer samt sparring. Här kan behövas mer skydd i form av tand- och benskydd.

Thaiboxning barn:

Ålder 5–10 år. Nybörjare och fortsättning.
Från 10 år går det även bra att hänga med i onsdagspasset Thaiboxning för alla.

Cirkelträning:

Stationsträning med styrka, balans och säck. Inkluderar även skuggboxning, rephoppning.

Muay Thai (Thaiboxning)

Muay Thai är en kampsport från Thailand där man tävlar i fullkontakt.

Thaiboxning, eller muay thai, är en hård och enkel tävlingssport med rötterna i Thailand.

Det är en åttapunkters kampsport, dvs; fötter, knän, händer och armbågar. Systemet har troligen sitt ursprung i forntida militära närstridssystem, men självförsvar, vapen och så vidare har skalats bort under åratal av hårt urval då stilen optimerats för ringen och de tävlingsregler som gäller i dag.

En thaiboxningsmatch går under fem ronder och reglerna tillåter slag, sparkar, kast, knän och i bland annat Thailand, Finland och Skottland även armbågar med full kraft och utan andra skydd än handskar, tandskydd och suspensoar.

Till skillnad från många andra kampsporter har thaiboxningen tämligen få och enkla tekniker. I stället för att lära sig fler och fler tekniker slipar thaiboxarna sina grundtekniker, sin fysiska kondition och tekniska finesser med hjälp av säck, mitts och sparring.

I Sverige finns idag väl utvecklade möjligheter att tävla under säkra former på en nivå som passar den enskilda utövaren. Sverige är en stark thaiboxningsnation och har genom åren haft flera proffs och amatörvärldsmästare.

Man använder skenben, knän, händer och armbågar i framför allt slag- och sparktekniker, men även kast (med armarna enbart) är tillåtna. Knockout ger omedelbar seger oavsett poängställning. Slag ger mindre poäng än sparkar. Det som ger mest poäng är knän in mot höftpartiet och gärna ovanför, i njurhöjd.

I enlighet med klassiska regler får man även använda armbågar, och de enda skydd som används är suspensoar och tunna handskar. I Europa sker det dock sällan att armbågar tillåts och när så sker är det uteslutande i finalmatcherna i stora turneringar.

I Sverige arrangeras de flesta tävlingar av Svenska Muay Thai Förbundet.

De flesta matcher som arrangeras är D-klass-matcher. D-klass innebär att thaiboxaren måste använda kampväst, benskydd, huvudskydd och självklart tandskydd. I Sverige används även tjockare handskar än i Thailand. Man följer boxningsstandard när det gäller tjockleken på handskarna (dvs. efter utövarens vikt).

I Thailand omges tävlingarna av ritualer, som att de tävlande framför en dans före matchen som sedan ackompanjeras av thailändsk musik. Denna dans kallas ram muay (boxardans). Under dansen har thaiboxarna en huvudbonad som kallas för Mong Kong, vilken till formen påminner lite om en tennisracket utan nät. Dansen som utförs syftar dels till att driva bort onda andar, dels till att hedra boxarnas läromästare.

En annan ritual som utförs före matchen är wai kru, där boxaren hedrar sin kung, sin gud och sin tränare genom att går tre varv runt boxningsringen och sedan buga tre gånger. Wai kru kan se olika ut beroende på vilken Camp man tävlar för. De flesta Campen eller "klubbarna" har oftast sina egna Wai kru:s och de kan variera mycket i utseende.

Boxning

Boxning är en kampsport där två personer tävlar i styrka, snabbhet, reflexer och uthållighet.

Boxningen som sport kan ha blivit en olympisk gren så tidigt som 688 f.Kr. Efter att ha utvecklats i 1500-talets Storbritannien, uppstod den moderna boxningen i mitten av 1800-talet, först i Storbritannien och därefter i USA.

Det är en av de äldsta sporterna och har funnits med i OS-programmet sedan 1904. I Sverige förekommer tre tävlingsformer i boxning: Diplomboxning, Amatörboxning och Proffsboxning. Amatörboxning benämns ibland vardagligt som matchboxning eller olympisk boxning.

Diplomboxning

Diplomboxning är en tävlingsform i boxning där boxarna tävlar i uppvisande av teknisk förmåga. En diplomboxningsmatch får aldrig, som i de övriga tävlingsformerna, avgöras med hjälp av slagkraft eller genom att en motståndare pressas till passivitet.

I diplomboxning indelas boxarna i ålders- och viktklasser. Matcher boxas om 3 ronder med varierande rondtid från 1 till 2 minuter beroende på boxarnas ålder. Boxarna bedöms av tre poängdomare som vardera ger 1 till 5 poäng per rond för bedömningskriterierna: (1) Slag, kontringar och finter, (2) Gardering och undanglidning samt (3) Balans och fotarbete.

Då en boxare får 3 poäng i genomsnitt av varje domare i varje rond, totalt 27 poäng, har boxaren uppnått gränsen för diplom och anses därmed ha godkända grundläggande tekniska färdigheter i boxning.

Amatörboxning

En amatörboxningsmatch utkämpas i en boxningsring mellan två boxare. Den som vinner gör det antingen genom poäng, knockout, motståndaren ger upp, domaren stoppar matchen, diskvalifikation eller walk-over.

Matchtiden för seniorherrar är 3 ronder á 3 minuter effektiv tid med 1 minuts paus mellan ronderna. För seniordamer är det 4 x 2 minuter.

Boxaren som vinner en rond får 10 poäng och förloraren får 7-9 poäng beroende på hur stort denne förlorat ronden. Vid varning drar man av en poäng från den varnade boxarens slutresultat. 

Är boxaren är oförmögen att fortsätta kampen, bryts matchen.

Direktutslagning tillämpas och man får högst boxa en match per dag så maxantalet SM-boxare är 8 per viktklass.

Följande viktklasser tillämpas för seniorer:

Herrar: 46-49 kg, 52 kg, 56 kg, 60 kg, 64 kg, 69 kg, 75 kg, 81 kg, 91 kg, 91+ kg

Damer: 45-48 kg, 51 kg, 54 kg, 57 kg, 60 kg, 64 kg, 69 kg, 75 kg, 81 kg, 81+ kg

Proffsboxning

I proffsboxning är ekonomisk förtjänst för alla inblandade en drivande kraft.

Det som för övrigt skiljer proffsboxning från amatörboxning är bland annat att man boxar med lättare handskar och utan huvudskydd. Herrarna tävlar dessutom utan linne.

Vidare skiljer sig poängbedömningen åt. Poängen fördelas med hänsyn till rena slag med kraft i anfall och försvar. Tyngden i slagen anses viktigare än antalet träffar. En boxare med fler träffar kan alltså förlora ronden. Ringdominans och effektivitet, i såväl anfall som försvar, är andra viktiga kriterier. Aggressivitet går före passivitet.

Förekommer en nedslagning noteras ronden som 10-8, två nedslagningar 10-7 osv. Man brukar inte gå lägre än 10-6 i en rond. En boxare som tagit en räkning, eller en mer än sin motståndare, kan aldrig vinna ronden. När det gäller utdelning av varning så dras den av efter själva rondbedömningen. Varje rond skall bedömas enskilt och poängdomarna bör undvika oavgjorda ronder.